När jag, i april, fyllde 18 vårar slog det mig alla VUXNA saker man var tvungen att fixa. Man ska kunna saker kring banken, veta hur man betalar fakturor/ räkningar, man fick studiebidraget på sitt egna konto, skaffade sig ett efterlängtat körkort, och fick sig en bil där till med allt man bör kunna där, man ska betala mycket mer saker på egen hand trots att plånboken är liten och man har endast sig själv att skylla, mamma & pappa fick inte längre reda på lika mycket kring skola - vilken av mig mer space, tyckte jag... Ja, listan är lång! Att bli vuxen innebär många saker. Med en liten sumrering så kan jag inte dirket påstå att jag känner mig vuxen än. Men det lär jag göra detta år, 2013! Jag vet så många bra saker som kommer få mig att växa.

 

Jag kommer att ta studenten i vår. Det är en stor del av mitt liv, gymnasie, för herregud vad jag har förändrats genom det. Hittat vänner som är lika som mig, som man kommer ha livet ut. Har tagit kloka beslut med god hjälp av mina tjejer. Man börjar planera sin framtid... Vad sjutton vill jag göra i mitt liv? Vad vill jag jobba med, ska jag plugga till hösten eller hur vill jag ha det? De är trots allt snart dags att välja vad jag vill göra. Det känns liksom som måga val löser sig beroende på hur jag väljer att göra med plugg/jobb.Jag tänker på bostad, ny bil, barn. Men det får tas då. En sak i taget.

 

Men som en del vet - framför allt mina kompisar - så jag är otroligt barnkär! Det finns inget goare. Pratar om det hela tiden, fantiserar dagligen. För några månader sedan så fanns det många barn i min närhet. Jag stor trivdes!! Hade jag varit i en tryggare situation i livet så skulle jag nog ha skaffat barn ganska så snart. Man kan klara allt - bara man vill! Och då tänker jag för barnet skull, så h*n får en trygg & stabil framtid samt att man ska klara det ekonomisk och det är inte helt lätt när man är student. Men jag känner att jag inte vill vara en ''gammal'' mamma. Innan 27år ska jag ha gjort mitt. Haha. No offence! Jag känner mig liksom mer än redo redan nu. De som hört mitt ''barn-prat'' tycker säkert jag är lite störd. För många i min omgivning skulle inte vilja ha barn än. Men de förstår mitt tänk.

 

Dock ska man fokusera på nuet. Hur har jag det? Perfekt. Jag älskar mitt liv. Har en go familj, som låter mig få space och de accepterar att jag inte är lika liten längre. Det märks att de inte riktigt va berred på att jag typ skulle ''flytta hemmifrån'' så efter att jag blev 18 fast det var i och för sig pga att jag träffa en kille som bor typ 800 meter ifrån mig i KD. Men jag förvarnar bara - 2013 blir lite annorlunda. Haha åh ni är så goa!

Fick världens underbaraste killen på kroken i oktober. Vi ses varje dag och allt är perfekt. Har inte ett dugg att klaga på för tillfället. Skönt med lite lov, så vi får umgås ännu mer och få ordentligt med tid för varandra.

 

Gud vilket konstigt inlägg, får se om detta blir publiserat, eftersom vem som helt kan se det.. Jag är kär och lycklig med tillvaron, låt 2013 bli bäst!

Där sätter jag punkt. Ha det så bra, kram